Våra projekt

Brun kärrhök. Foto Magnus Friberg

Brun kärrhök

Redan före fågelstationens start, från 1954, räknades de häckande paren av blå och brun kärrhök. Den blå kärrhöken slutade tyvärr häcka efter år 1962, men antalet par av den bruna har utvecklats positivt. Genom åren har det bedrivits revirstudier, häckningsbiologiska studier och populationsuppföljning.

Läs mer

Fiskgjuse

År 1971 statade vi tillsammans med Riksmuseet en inventering av fiskgjuse. Upprinnelsen till detta samarbete var det dåliga häckningsresultat hos fiskgjusarna som noterades i slutet av 1960-talet. Nästan samtidigt kom rapporter från utlandet om den skalförtunning som drabbade många fågelarter och som kunde härledas till DDT-användning. Det visade sig att även svenska fiskgjusar var påverkad av skalförtunning, som värst ca 15 % i början av 1970-talet. Fiskgjusen fick enligt våra undersökningar normal skaltjocklek igen först i början på 2000-talet, det tog alltså 30 år av återhämtning.

Läs mer

Blåsippa. Foto Etienne Debenest

Häckfågeltaxeringen i Sörön

År 1965 påbörjades Söröinventeringen. Denna inventering av ett lövskogsområde pågick under 40 år med samma inventerare fram till och med 2004 och har sedan fortsatt i något modifierad form.

Läs mer

Inventering av tofsvipa och storspov

Tofsvipa och storspov har inventerats sedan fågelstationens start 1967, numera i ett åkerområde söder om Nyängen. Den korta versionen av resultatredovisningen är att tofsvipan hållit sin numerär relativt väl medan storspoven numera är utgången. Viporna häckar också i restaurerade våtmarker och har successivt fått bättre förutsättningar medan det storskaliga jordbruket inte har kunnat accepteras av storspoven.

Läs mer

Inventering av vassångare

År 2012 påbörjas ett projekt där den helt nyligen etablerade arten i Kvismaren skall studeras med medel från Elis Wides fond. Målet är att se hur många individer och häckningar vi har och om det fortfarande är ströfåglar eller om vi har en liten men etablerad population.

Läs mer

Kråka

Kråkan är en viktig predator i fågelsamhället vid Kvismaren. Därför har det hela tiden varit värdefullt att ha kunskap om populationens storlek. Fokus sattes starkt på kråkan i samband med kvicksilverförgiftningarna på 1960-talet. En inventering 1964 visade att det bara fanns nio par i ett cirka 5 000 hektar stort inventeringsområde omkring Kvismarsjöarna. Därefter har det varit en stark ökning med stabilisering de senaste åren.

Läs mer

Ortolansparv

Arten har med ojämna mellanrum inventerats från år 1968. Numera är arten nästan utgången i södra Sverige och numera finns endast ett 10-tal sjungande hannar. Med början 2010 drivs ett aktivt projekt för att utröna hur arten skall kunna bevaras. Det handlar i Kvismaren mycket om att verifiera häckningsutfallet när aktiva åtgärder som kvarlämnade av osådda stråk på åkrarna i samband med vårsådden och skyddande av häckningsbiotopen.

Läs mer

Pungmes. Foto Magnus Friberg

Pungmes

År 1989 skedde en större etablering av pungmes då nio individer kom och året efter 14–21 individer. Pungmesen har en mycket spännande häckningsbiologi och redan från början märktes många individer med färgringar. För att vara en så liten fågel är den mycket rörlig både inom en häckningssäsong och mellan åren. Det visade sig att pungmesarna i Mellansverige kan ses som en enda population. En hanne rörde sig under några år mellan Köping, Kvismaren, Tåkern, Roxen och Venan! Arten är polygyn – polyandrisk.

Läs mer

Ringar. Foto Etienne Debenest

Ringmärkning

Ringmärkningen är den mest tidskrävande verksamheten efter midsommar och fram till slutet av september. Varje morgon då vädret inte är dåligt ringmärks fåglar från gryning till lunchtid. Ringmärkningen är standardiserad, vilket innebär att samma antal nät används på samma platser under samma period år från år. Genom standardiseringen kan man jämföra olika år och upptäcka förändringar i fågelfaunan.

Varje fågel som ringmärks mäts och vägs. Man bestämmer också ålder och kön på fåglarna, samt samlar in olika specialmått.

Läs mer

Ruggningsstudier av gamla fåglar

År 1968 startade något trevande en studie av ruggningen hos de gamla fåglar som byter fjädrar fullständigt efter häckningen. Från och med 1973 har så gott som samtliga fångade fåglar i denna kategori ruggningsundersökts. Registreringens sker på en särskild blankett med en schematisk bild av vinge och stjärt. Hittills är över 10 000 ruggkort ifyllda och analyser har publicerats för en rad arter. Genom att fångsten i Kvismaren pågår hela ruggningsperioden för de flesta arter är det möjligt att få fram mycket bra grunddata.

Läs mer

Skrattmås

I början av 1990-talet uppmärksammades att skrattmåsen minskade i hela Sverige, ett nationellt projekt påbörjades för att finna orsakerna och Kvismare fågelstation deltog med en studie i Rysjöns skrattmåskoloni. Ungfågelproduktionen mättes, ungarnas vikt vid olika åldrar samt predation studerades. Det konstaterades att för få ungfåglar överlevde och dessa resultat gällde för fler platser i Sverige.

Läs mer

Stare

År 1988 sattes 100 starholkar upp i fyra grupper i Kvismaren. Holkprojektet drivs inom ramen för projekt PMK (Projektet för miljökvalitetsövervakning) på Naturvårdsverket via Lunds universitet. Genom dessa holkar, som skötts och kontrollerats av fågelstationen, har parantal och häckningsresultat kunnat följas. Restaureringen av betesmarker omkring Kvismaren har gjort att holkarna idag har relativt hög beläggning och en stor ungfågelproduktion.

Läs mer

Tranor. Foto: Magnus Friberg

Studier av tranor och gäss

På senare år har antalet häckande grågäss samt rastande sädgäss och tranor ökat kraftigt i Kvismaren. Den första arten som nådde stora antal var de rastande sädgässen i början av 1980-talet. De sädgäss som rastar i Kvismaren är huvudsakligen skogssädgäss och befinner sig i området under september och november. Därefter flyger de till övervintringslokalerna i Skåne och Danmark och återvänder sedan till någon av de stora rastplatserna i februari–mars innan de flyttar vidare till Finland och Ryssland.

Läs mer

Trastsångare. Foto: Olga Nadeina

Trastsångare

År 1983 påbörjades studier av en relativt ny häckande fågelart i Kvismaren – trastsångaren. Dessa studier har sedan dess expanderat kraftigt och bedrivs nu sedan många år direkt från Lunds universitet. Detta projekt har genom åren genererat sex doktorsavhandlingar och en mängd vetenskapliga artiklar.

Läs mer

Våtmarksinventeringar

I olika perioder har de restaurerade sjödelarna häckfågelinventerats beträffande våtmarksarter. År 1981 restaurerades Rysjön. Från och med 1982 har alla häckande våtmarksfåglar följts upp och ungfågelproduktionen beräknats.

På senare år har fågelstationen fördjupat samarbetet med länsstyrelsen. Från år 2009 har vi på länsstyrelsens uppdrag inventerat våtmarksfåglarna i samtliga våtmarksdelar av naturreservatet.

Läs mer