Ringmärkningen är den mest tidskrävande verksamheten efter midsommar och fram till slutet av september. Varje morgon då vädret inte är dåligt ringmärks fåglar från gryning till lunchtid. Ringmärkningen är standardiserad, vilket innebär att samma antal nät används på samma platser under samma period år från år. Genom standardiseringen kan man jämföra olika år och upptäcka förändringar i fågelfaunan.
Varje fågel som ringmärks mäts och vägs. Man bestämmer också ålder och kön på fåglarna, samt samlar in olika specialmått.
Sedan den första koltrasthanen ringmärktes 1961 har mer än 300 000 fåglar av över 170 arter ringmärkts vid Kvismaren. Genom att fåglar som märkts vid Kvismaren hittas på andra platser i Sverige och utomlands får man bl.a. information om flyttningsvägar och övervintringsplatser. Från den kunskapen kan man bl.a. dra slutsatser om vilka geografiska områden som kan vara betydelsefulla för variationer i populationer av vissa arter. Återfynd från Kvismaren, och andra svenska märklokaler, presenteras i karta på birdringing.bioatlas.se.
Om du hittar en ringmärkt fågel
Genom rapporter om var ringmärkta fåglar har hittats eller observerats lär vi oss mycket om fåglarnas flyttvägar och vanor. Det är ringmärkningscentralen vid Naturhistoriska riksmuséet som administrerar återfynd av ringmärkta fåglar i Sverige. Om du hittar en ringmärkt fågel så är det mycket uppskattat att du rapporterar ditt fynd till ringmärkningscentralen. På deras hemsida finns mer information om hur fyndet ska rapporteras, följ den här länken.
Halsbandsmärkta sädgäss
I Kvismaren kan man ofta hitta sädgäss med halsringar. Halsringarna har en kod som kan läsas av med hjälp av kikare eller tubkikare. Om du har läst av halsringmärkta sädgäss så kan du rapportera dina fynd till Leif Nilsson vid Lunds universitet. Närmare instruktioner finns på den här hemsidan.