Studier av tranor och gäss

På senare år har antalet häckande grågäss samt rastande sädgäss och tranor ökat kraftigt i Kvismaren. Den första arten som nådde stora antal var de rastande sädgässen i början av 1980-talet. De sädgäss som rastar i Kvismaren är huvudsakligen skogssädgäss och befinner sig i området under september och november. Därefter flyger de till övervintringslokalerna i Skåne och Danmark och återvänder sedan till någon av de stora rastplatserna i februari–mars innan de flyttar vidare till Finland och Ryssland. Grågässen häckar i sjöarna och beståndet har ökat stadigt till mellan 200 och 300 par idag.

Tranornas antal har framförallt ökat på hösten och numera är tranrastningen ett skådespel i Kvismaren, även ett ökande antal sommartranor finns i området. Detta är ett fenomen som också startat de senaste årtiondena.

Genom åren har det ökande antalet gäss och tranor medfört problem för jordbruket med skador på åkrarna som följd. Tidigt gjordes flera studier i samarbete med Länsstyrelsen i Örebro län, för att se på vilka åkrar de största problemen med skador fanns. Vi kunde ganska tidigt fastslå att skador på våren huvudsakligen uppstår på höstsådda åkrar, på de vårsådda är det mest kvickrot som utgör föda för gässen. På sommaren kan ett ganska litet antal grågäss och tranor ställa till med relativt stor skada speciellt på potatis.

Metoder med skrämsel och de senaste åren med utlagd föda på en speciell åker som lockar tranorna är ett sätt att reducera dessa skador. På hösten föredrar fåglarna stubbåkrar med spillsäd. Att plöja direkt efter skörd är då olämpligt. Istället bör man göra en sen höstplöjning eller en vårplöjning. Det tog flera år innan jordbruket anpassade sig till detta. När väl förändringen slagit igenom så minskade skördeskadorna väsentligt på hösten. Ett medel som tillgripits är också jakt vilken troligen medfört att en del sädgäss börjat använda andra rastplatser än Kvismaren.

Tranorna har studerats intensivt av Viltskadecenter vid Grimsö forskningsstation eftersom det är en fridlyst art. Fåglar har försetts med sändare så att man kan följa deras rörelser från häckplatsen till Kvismaren och vidare inom området. Ett större perspektiv är att se orsaker till tranornas ökande population och vilka populationer som återfinns i Kvismaren. De tranor som samlas i området häckar till stor del i Västmanland.

Kvismare fågelstation har hela tiden varit drivande i att framföra vikten av studier och deltagit i arbetet med att kartlägga gässens och tranornas rörelser. Vi har stått för åsikten att med studier och anpassningar av jordbruket kan skadorna kraftigt reduceras.