Brun kärrhök

Populationsutveckling för brun kärrhök i Kvismaren 1954-2010
En ung brun kärrhök ringmärks. Foto: Anthony Sturbois

Redan före fågelstationens start, från 1954, räknades de häckande paren av blå och brun kärrhök. Den blå kärrhöken slutade tyvärr häcka efter år 1962, men antalet par av den bruna har utvecklats positivt. Genom åren har det bedrivits revirstudier, häckningsbiologiska studier och populationsuppföljning.

Revirstudierna hos brun kärrhök har visat att man kan skilja på boreviret, ett mindre område i anslutning till boet som försvaras mot alla typer av inkräktare som andra kärrhökar, örn, räv, mink och kråka, samt jaktreviret, som bara försvaras mot andra kärrhökar. Revirgränserna etableras redan tidigt på häckningssäsongen, och senare sker kontakterna mellan revirinnehavarna, främst hannarna, relativt fredligt.

Eskortering är ett begrepp som definierades vid studierna, och som kan användas när en revirhanne motar bort en inkräktande hanne genom att följa efter den på ett visst avstånd ut ur sitt jaktrevir. Beteendet är mycket karaktäristiskt och lätt att observera. Det ser så fredligt ut att man kan tro att två hannar tillsammans flyger ut på jakt.

Uppkomsten av särskilda bo- respektive jaktrevir har säkert att göra med att tillgången på lämplig häckningsbiotop (helst fält av bladvass eller ag) på många platser är begränsad. Då kan det vara ändamålsenligt att häcka tätare tillsammans. En gles koloni kan även vara bra för ungarna att etablera, om man vill försvara sig mot predation av t ex havsörn.

Häckningsbiologiska studier 1965–1996

En hel del häckningsbiologiska studier har gjorts på brun kärrhök. Den 19–20 juni 1972 följdes häckningsaktiviteterna i två bon oavbrutet under ett dygn. Ungarna var då cirka tolv dagar gamla. I det ena boet fanns fyra och i det andra bara en unge. Hannarna stod helt för bytesanskaffandet. 17 byten levererades till kullen med fyra ungar och åtta till det andra boet. Störst var jaktaktiviteten på eftermiddagen mellan klockan 13 och 17. Honorna bevakade boet mot inkräktare och fördelade bytena. Deras övriga tid upptogs främst av boförbättringar. Honan med flest ungar noterades dra material till boet 38 gånger, främst mellan klockan 6 och 8.

År 1992 studerades parrelationer och revirutnyttjande i Kvismaren. Inte mindre än 14 bon hittades, och i den nu relativt täta populationen kunde polygyni konstateras i tre fall, alltså att en hanne hade två honor. Tidig ankomst på våren och väl utfärgad fjäderdräkt var gemensamma nämnare för de polygyna hannarna. Åtminstone för två av de sekundära honorna fanns möjlighet att välja annan make, när ytterligare hannar anlänt, men de höll fast vid den först valda. Någon säker skillnad i häckningsresultat kunde inte konstateras mellan primära och sekundära honor detta år. Totalt ringmärktes under året hela 37 ungar av brun kärrhök.

År 1995 studerades bruna kärrhökarnas jakt mer i detalj. Även detta år fanns polygyna hannar, närmare bestämt två stycken. Året var speciellt med relativt kall och nederbördsrik vår och snö­oväder i mitten av maj. Resultaten visar att kärrhökarna utnyttjar ett brett spektrum av byten, från stapelfödan sork till småfåglar, sothönsungar och fisk. Även en nästan fullvuxen unge av tofsvipa noterades bli kärrhökmat. Ett logiskt, men ändå intressant resultat var konstaterandet att honorna till polygyna hannar delade jaktområde. År 1996 fortsatte kärrhökstudierna, nu med fokus på honorna. Dessa hävdade samma revir som hannarna, när de började jaga mer frekvent i juli.