År 1971 startade vi tillsammans med Riksmuseet en inventering av fiskgjuse. Upprinnelsen till detta samarbete var det dåliga häckningsresultat hos fiskgjusarna som noterades i slutet av 1960-talet. Nästan samtidigt kom rapporter från utlandet om den skalförtunning som drabbade många fågelarter och som kunde härledas till DDT-användning. Det visade sig att även svenska fiskgjusar var påverkad av skalförtunning, som värst ca 15 % i början av 1970-talet. Fiskgjusen fick enligt våra undersökningar normal skaltjocklek igen först i början på 2000-talet, det tog alltså 30 år av återhämtning. Fram till och med 2003 såg det alltså bara positivt ut för fiskgjusen, men 2008 visade det sig att vissa populationer minskat beroende på ökad konkurrens från havsörn.