Näringsrika våtmarker i odlingslandskapet tenderar med tiden att växa igen vilket innebär förlust av biologisk mångfald. Att bekämpa igenväxning och föryngra den ekologiska successionen genom våtmarksrestaurering är ett sätt att få tillbaka fågellivet i våtmarker. Kvismarens naturreservat har restaurerats vid flera tillfällen och Kvismare fågelstation har inventerat fågellivet sedan 60-talet till idag. Hur har art- & individrikedomen bland häckande våtmarksfåglar förändrats i takt med att restaureringar i Kvismaren utförts? Sex restaureringar har valts ut som studieobjekt. För dessa sex restaureringar sammantaget uppvisas en tydligt ökande trend för både antal häckande arter och antal häckande par men utan statistisk signifikans. Vissa enskilda restaureringar uppvisar en signifikant ökning av både antal häckande arter och par (t.ex. Fågelsjöns restaurering 1986). Somliga artgrupper inom våtmarksfåglar kan efter vissa restaureringar visa stort uppsving, t.ex. vadare (Charadrii) som ökade med 464% efter Rysjöns restaurering 1997. Om målet med en restaurering är att öka biodiversiteten av häckande våtmarksfåglar föreslår min data att förvaltare bör satsa mer resurser på s.k. totalrestaureringar (t.ex. Rysjön 1981 & Sörbysjön 2013) hellre än s.k. nyrestaureringar. Vid en jämförelse av våtmarksinventering för Kvismarens totala yta med 40 års mellanrum (1980 & 2020) påvisas en ökning med 4 fler häckande våtmarksarter och 1 039 fler häckande par. Resultaten tyder på att restaureringar i Kvismarens våtmarker under 40 år har lönat sig, i synnerhet tack vare totalrestaureringar.