Vår och försommar 2026

Content

Våren och försommaren 2026 har varit en aktiv säsong på Kvismare fågelstation. Ute i våtmarkerna, vassbältena och den omgivande skogen har vår personal genomfört systematiska inventeringar och ringmärkt ungar och häckande fåglar — en fortsättning på det långsiktiga övervakningsarbete som bedrivs vid stationen.

Bild
Grågäss med sina ungar. Foto Etienne Rnest Debenest.

Våtmarksinventeringar

Säsongens tredje våtmarksinventering genomfördes i maj. Då var det hög aktivitet i våtmarkerna och dess omgivningar. Under inventeringen syntes hur olika långt olika arter hunnit i häckningen: vissa arter rastade på väg från sina vinterområden, andra var mitt i häckningen, och de tidigaste häckarna hade redan ungar i släptåg.

Bland de återkommande arterna noterades svarttärna (Chlidonias niger) och mosnäppa (Calidris temminckii) — den senare på genomflyttning mot häckningsplatser längre norrut. Även bläsgäss (Anser albifrons) observerades på väg mot sina arktiska häckningsområden.

Redan etablerade vid sjön var skrattmåsar (Chroicocephalus ridibundus) som höll på att bygga bon, samt grågäss (Anser anser), där vissa par redan hade sina första ungar på vattnet.

Stare: ringmärkning i holkarna avslutad

Bild
Fågelstationens personal är på gång att ringmärka i en starholk. Foto Elisabet Hultberg.

I början av juni avslutades årets ringmärkningsprojekt för stare (Sturnus vulgaris) i fågelstationens holkar. I totalt 17 bebodda holkar ringmärktes 55 ungar — i genomsnitt drygt tre per holk.

Varje unge bär nu en unikt numrerad metallring. Om fågeln återfinns eller kontrolleras av en annan ringmärkare under kommande år kopplar ringen individen tillbaka till dess kläckningstid och -plats vid Kvismaren. Över tid bidrar dessa uppgifter till kunskapen om överlevnad, spridning och den lokala populationens produktivitet.

Vassångare: inventering i vassbältena

Under juni har vår personal systematiskt sökt efter sjungande hanar av vassångare (Locustella luscinioides) i vassbältena och fångat in individer för ringmärkning med bl.a. färgringar. Arten är lättast att upptäcka genom hanens karaktäristiska surrande sång — ett entonigt ljud som kan höras långt innan fågeln syns.

Färgringar gör det möjligt att känna igen enskilda fåglar i fält utan att behöva fånga in dem på nytt. Det möjliggör bland annat studier av om en hane återvänder till samma revir påföljande år. Genom att följa märkta individer över flera säsonger kan vi uppskatta populationens storlek, kartlägga reviranvändningen och få en bättre bild av hur vassbältena nyttjas.

Sörön: ringmärkning av holkhäckare

Fågelstationens arbete sträcker sig bortom sjöarna och våtmarkerna. I skogsområdet Sörön, ett närliggande naturreservat, har vi ett antal holkar för småfåglar, och årets ringmärkningsomgång är nu genomförd.

Bild
En kull blåmesungar i sin holk. Foto Elisabet Hultberg.

Fyra arter ringmärktes i år: blåmes (Cyanistes caeruleus), talgoxe (Parus major), pilfink (Passer montanus) och svartvit flugsnappare (Ficedula hypoleuca). Genom att ringmärka ungar varje år bygger vi upp ett underlag för analysera häckningsframgången i området. Och när en gammal fågel från ett tidigare år återfångas tillförs överlevnadsdata för respektive art.

Tack till alla som bidragit i fältarbetet denna vår. Vill du stödja vårt arbete eller engagera dig är du välkommen att höra av dig.